Ingen avdragsrätt för moms vid arbetsgivares inköp av utrustning för hemarbete

Ingen avdragsrätt för moms vid arbetsgivares inköp av utrustning för hemarbete

tis 04 jul 2023

Högsta förvaltningsdomstolen har, i dom den 2 juni 2023 (mål nr 605-23), slagit fast att en arbetsgivares inköp av kontorsutrustning för användning vid hemmaarbete omfattas av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Arbetsgivaren saknar därmed avdragsrätt för ingående moms på inköpet.

Vi har i ett tidigare blogginlägg skrivit om ett förhandsbesked (dnr 2-21/I) från Skatterättsnämnden (SRN) gällande en arbetsgivares avdragsrätt för moms på inköp av kontorsutrustning som gjorts för att användas av de anställda vid hemmaarbete. I förhandsbeskedet ansåg SRN att avdragsrätt saknades, då utrustningen förvärvades av de anställda och inte av arbetsgivaren. Arbetsgivaren överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som visserligen kom fram till att utrustningen skulle anses förvärvad i arbetsgivarens verksamhet, men återförvisade målet till SRN för bedömning av om avdragsförbudet för ingående moms som hänför sig till stadigvarande bostad skulle anses tillämpligt (HFD 2022 ref. 28).

SRN:s majoritet bedömde att avdragsförbudet för stadigvarande bostad är tillämpligt på arbetsgivarens inköp av kontorsutrustning för hemarbete.

I den nu aktuella domen från 2 juni 2023 fastställde HFD SRN:s förhandsbesked och slog fast att avdragsförbudet för stadigvarande bostad är tillämpligt på arbetsgivares inköp av kontorsutrustning för hemarbete och att arbetsgivaren därmed saknar avdragsrätt för momsen på inköp av sådan utrustning. HFD motiverade sin bedömning bl.a. med att avdragsförbudet för stadigvarande bostad är en schablonregel som ska tillämpas även om kostnaderna avser en verksamhet som i övrigt medför avdragsrätt för ingående moms. I domskälen lyfter HFD särskilt fram att det inte framgått att arbetsplatserna i de hem där utrustningen ska användas kommer att vara avskilda från bostaden i övrigt, och att skrivbord och skrivbordslampor är vanligt förekommande i bostäder och kan användas även för privat bruk. Vidare konstaterar HFD att det saknar betydelse för tillämpningen av avdragsförbudet att inköpen avser lös egendom.

Avdragsförbudet för stadigvarande bostad är en schablonregel som inkluderar bl.a. inköp av inventarier, reparationer, drift och underhåll. Förbudet utgör ett avsteg från principen om att momsen aldrig ska bli en kostnad i en momspliktig verksamhet. Det finns ingen motsvarighet till avdragsförbudet i det EU-gemensamma momsdirektivet, utan förbudet vilar på den s.k. stand still-klausulen som gav Sverige rätt att behålla – men däremot inte skärpa – de begränsningar i avdragsrätten som gällde vid tidpunkten för EU-inträdet 1995. Syftet med avdragsförbudet för stadigvarande bostad är att säkerställa att avdrag inte görs för moms på privata levnadskostnader. Redan enligt allmänna momsregler måste dock ett företag kunna visa att ett inköp har gjorts för dess momspliktiga verksamhet för att avdragsrätt för momsen på inköpet ska föreligga.

HFD slår i målet fast att en arbetsgivares inköp av kontorsutrustning som ska användas vid hemarbete träffas av momslagens avdragsförbud för kostnader som avser stadigvarande bostad. Det innebär att momsen på ett sådant inköp blir en kostnad för arbetsgivaren, även om arbetsgivaren bedriver momspliktig verksamhet och ivnköpet görs för denna verksamhet.

I målet konstaterar HFD att det inte av omständigheterna framgår att utrustningen ska användas i en del av bostaden som är avskild från bostaden i övrigt. Möjligen innebär detta att arbetsgivaren hade haft avdragsrätt för momsen på inköpet, om denne kunnat visa att utrustningen skulle användas i en del av den anställdes bostad som är helt avskild från bostadsdelen – dvs. som inte utgör stadigvarande bostad.

Om arbetsgivaren hade köpt in motsvarande utrustning för att de anställda skulle använda den i momspliktig verksamhet på kontoret, så hade arbetsgivaren sannolikt bedömts ha avdragsrätt för momsen på inköpet. Det kan diskuteras vad som gäller i ett fall då en arbetsgivare istället låter anställda låna hem utrustning, som köpts in för användning i momspliktig verksamhet på kontoret, för att använda den vid hemarbete för arbetsgivarens räkning. Detta är en situation som inte var ovanlig under pandemin. Arbetsgivaren har ju då inte köpt in utrustningen med syftet att den ska användas i stadigvarande bostad, varför det inte bör finnas grund för att ifrågasätta avdragsrätten med stöd av avdragsförbudet.  

Har du frågor om avdragsrätt för ingående moms? Tveka inte att höra av dig till vår momsgrupp!

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *